MIKAEL FRÖDIN
MIN UTRUSTNING
FRÖDIN DESIGNS
FITS
Filmer
Flugdesign
Foamspolar
SALAR
FAVORITDESTINATIONER
FÖREDRAG/KURS/UPPVISNING
KONTAKT
ERBJUDANDEN

13 år gammal fick jag ett flugbindningsstäd av mina föräldrar.
Detta skulle förändra hela mitt liv. Bindandet var i början ett
härmande av red tags, påfågelsnymfer och allehanda traditionella
öringflugor. Sneglandet i böcker och närheten till Dalälven och
Älvkarleby gjorde att flugbindandet raskt halkade in på lax och
havsöringskreationer. Fisket i Älvkarleby blev min hemmaplan
och här testades alla galna kreationer. Jag fiskade och tog
faktiskt fisk på allt från fjäderbundna Durham Ranger på tub
till ilsket fluorescerande orange montana nymfer. Fantasin och
galenskapen saknade redan då alla gränser.

Bindandet av fiskeflugor varvades dock av försöken att binda
fjädervingade klassiker och det enligt konstens alla regler.
De klassiska flugorna upptog massor av tid, inköpen av
material galopperade och allt blev en mild galenskap.
De klassiska flugorna gav dock en suverän träning. Skickligheten
att hantera såväl bindtråd som olika material sattes på hårda prov.

Passionen för traditionen inom laxflugbindandet gav så
småningom boken "Klassiska Laxflugor". Svårigheten att finna
originalbeskrivningar över mönster och historiken och ursprunget
för de olika flugorna var det som gav idén om ett modernt
uppslagsverk över de vanligaste klassikerna. Boken blev faktiskt
en succé. Utgiven på 5 språk och såld i över 50.000 exemplar
har den på sätt och vis blivit ett standardverk. Den skinnbundna
bibliofilutgåvan blev mitt sätt att tjäna några slantar på projektet.

Utvecklingen som flugbindare fortsätter och jag kan bara
konstatera att jag idag är en bättre bindare av klassiker än
jag var då för 20 år sedan. Jag binder fortfarande en del
fjädervingar till samlare världen över. För mig är det ett bra
sätt att hålla kvar kunskapen och känslan för den klassiska
flugbindningen. Flugbindningen är en fantastisk hobby i hobbyn,
men det är fisket som ger de bästa kickarna och det är i
fisket den verkliga flugbindningsutmaningen finns!

Jag tycker inte man ska jämföra den klassiska flugbindningen
med bindandet av dagens fiskeflugor. Den klassiska bindningen
är ett hantverk vi förvaltar från våra förfäder. Ett hantverk och
kunskap som skall förvaltas och bevaras för framtiden.
Jag har sett och läst massor av artiklar som går ut på hur man
ska förbättra och förenkla bindandet av klassiker. I mina ögon
helt tokigt. Bindandet av klassiker är ju ett hantverk som går i arv
från tidigare generationer - men arvet ska förvaltas som det är och
varken förenklas, förvanskas eller ”förbättras”. En klassiker ska
bindas som de gamla mästarna gjorde, helst av samma material
och på antika gamla hederliga ”laxjärn”.

När det gäller fiskeflugor är ju saken i ett helt annat läge.
Här kan vi ju tänka endast på hur flugan fiskar. Kasta alla traditioner,
konventioner och måsten åt skogen och bara se till vad som
gör en fiskefluga effektivare. Tänk på; flugan är det enda laxen ser!
Att inbilla sig att flugan saknar betydelse är för mig inte bara
andefattigt och trist utan även helt fel! Flugan, dess rörelse, form
och totala framtoning är helt avgörande för framgång i laxfiske.
När jag binder har jag hela tiden haft flugans rörelse i fokus.
Jag brukar säga att en bra fluga ska se ut som om den skulle bita
av tafsen och simma iväg av sig själv! Visst kan det vara jobbigt
att kasta alla måsten, men jag blir modigare ju längre åren går
och fem ribbing varv lika många varv kroppshackel, buttar stjärtar
och tags har ju helt tappat sin betydelse.

Några av sakerna som satte ytterligare fart på flugtänket var en
artikel skriven i Flugfiske i Norden av Bengt Öste. Han rekommenderade
ett besök hos körsnären (päls tillverkaren) för att finna nya spännande
material. Detta gav kängeru zonkers, bisam skinn och så rävhår så klart.
Jag hade redan i början av -80 talet börjat binda med rävhår, visst jag
slår mig på bröstet för att ha startat detta, men första anledningen var
inte att finna ett material som simmade bättre än de traditionella kalv
och ekorrsvansarna utan att det var ett billigt material som gav många
hundra flugor på varje svans.